Jag är född den 16 juni 1952 i Ängelholm, född och uppväxt utanför Örkelljunga. Har senare bott i Örkelljunga, Lund, utanför Kristianstad, Båstad, Helsingborg, Örkelljunga igen, Förslöv, Västra Karup och numera, sen 2009, i Ängelholm. Mitt musikaliska intresse vaknade med Beatles och 60-talets popmusik. Fick en Bjärton skolgitarr när jag var 12 och på den vägen är det fast jag hunnit med ett antal fler instrument på vägen…! Försökte ta ut låtar på gehör direkt och som 13 åring ledde jag mitt första band – The Squirells – ett enda gig blev det! Tack Bengt-Leif, Acke och Göran för att ni var med!
Gymnasiet i Klippan 68 – 71 var en fertil tid på många vis, inte minst musikaliskt. Fick först en djup kick av den engelska bluesboomen, ja även den amerikanska. Då var hjältarna Clapton, Green, Taylor och Bloomfield. Nästa grej var den psykedeliska vågen: Cream, Hendrix, Doors, Pink Floyd och något senare Santana. Träffade mycket folk att spela med, var med i ett julrevyband, Blod, Svett och Dårar, jammade med killarna i Mulligan Blues Band från Röstånga, skapade en tillfällig rockklubb i gymnasiets cafeteria med en driftig klasskamrat, Rino Brezina (senare uppmärksammad skådespelare och teatergruppledare) och hade en mycket kortlivad karriär som singer/songwriter….! All for the best...!
Efter skolan spelade jag med olika kortlivade bluesorienterade konstellationer, bl a folk från Mulligan Blues Band, m fl och fanns med i gänget som så småningom bildade Little Stalin Blues Band 1976. Fast jag ville gå en annan väg – och bildade tillsammans med brorsan Tomas i Klippan-proggänget Tors Hammare. Vi försökte under två år från 1977 att förena prog/folkmusik med Santanaslingor och -rytmer. Detta ägde rum i punkens tidevarv och vi var ett "svart får" men ändå uppskattat sådan´t, parallellt med framväxande Klippangrupper som Torsson, Kriminella Gitarrer, The Push osv. Och när första upplagan splittrades 1979, fortsatt jag och Tomas ytterligare några år med nya musiker i Lund/Malmö, fortfarande med ungefär samma musikaliska ideal.
Det äventyret tog slut 1984 men vi hann med mycket kul innan dess, som att vara förband till engelska indiebandet Europeans, lira på Pub Spartas sista spelning 1983, delta i en upplaga av Rock SM och spela på flera parkfester i Lund. Sista året med sångaren och katalysatorn Lars Strandbo kom vi in på ska, calypso och annan rotmusik och när det gick som bäst, sprack alltihop. Som det kan göra…! Läs gärna historian om Tors Hammare på www.svenskapopfabriken.se
Sen följde några år i den musikaliska vildmarken i Lund där jag startade, prövade och lämnade en rad med band utan någon klar riktning. En flytt till Båstad 1989 förde mig i kontakt med gamla musikervänner från gymnasietiden i Klippan. Från 1991 har jag spelat ute i Nordvästra Skåne igen. Det började med 60-talscovergänget Gryllingarna, nio man från Empty Hearts, Oskar Typings Klan, Tors Hammare, m fl. Efter två år hade vi smalnat ner till fem personer och tog namnet Oskar Typing Band. Fram till 1998 spelade vi melodiösa 60-tals covers med Oskar Typing vid sångmicken.
Bluesen lockade igen och jag blev en av tre (!) gitarrister i Moose Blues hemma i Båstad med gamla kompisar från Little Stalin-kretsen som bandkärna. Draftades 1998 till Helsingborgsbaserade Bluesministrarna genom sångaren/munspelaren Mattias Frisk som jag hade mycket gemensamt med vad det gäller idéer och ambitioner. Det blev en fin och lärorik tid i det mest professionella band jag spelat i så långt – sju år med slut 2006 och många roliga gig, samt inspelningar både på cd och DVD. Hann även med en ett-årig sejour i Landskronabaserad Boogie Dukes under denna tid.
År 2004 bildade jag och Mikael Karlsson, (den andre gitarristen i Bluesministrarna) Mikael Karlsson Band tillsammans med fantastiske trumslagaren Deodato Siquir, ursprungligen från Mocambique i Afrika, fast då bosatt i Malmö. Mitt nya instrument blev basen, som jag tror att jag har en viss fallenhet för. Det är roligt att spela i alla fall. Pålitlige och energiske vännen Per-Olof Borg efterträdde Deodato som trummis i MKB under 2006. Per-Olof har även spelar tillsammans med mig i Combinations. För tillfället vilar Mikael Karlsson Band. Vi får se vad som händer framöver. Kolla gärna på www.mikaelkarlssonband.com eller www.myspace.com/mikaelkarlssonband. I skrivande stund, mars 2010,tänker vi göra ett nytt försök att starta MKB, med en ny trummis. Jag återkommer med besked om hur det går med uppstarten lite längre fram!
Dessutom är jag sedan 2006 basist i Klippanrootsbandet Lasakungen tillsammans med gamla kollegor från Klippan/Popfabrikentiden. Vi har blivit en samspelt kvartett som spelar mycket eget material, signerat Mats P och Olle Bop, bandets två gitarrister, sångare och låtskrivare, med förflutet i legendariska band som Kriminella gitarrer, Torsson och Dolkenihåsan. Jag och unge trumslagaren Linus Borg funkar bra ihop och vi båda spelade även ett tag i Helsingborgsbandet Queen of Hearts. Lasakungen har fått en ny medlem i april 2010 - Håkan Hultberg, keyboards. Och så vart dom fem...!
Hemsida: www.lasakungen.com och www.svenskapopfabriken.se
där Mats P bl a berättar om storhetstiden för Kriminella Gitarrer och Svenska Popfabrikens historia! Journalisten Göran Holmkvist har skrivit den definitiva versionen om detta musikaliska byfenomen i en LP-formad bok som kom ut för ca ett år sen.
Ytterligare två band jag medverkat i under 2006 - 7 är Helsingborgsbaserade D D and the Dynamos, där Bluesnestorn Dan Jensen, sång/munspel/gitarr, är frontfigur, samt kvintetten Lone Star Bluesboys tillsammans med bl a Carl-Alberto Bettini, gitarr/sång. Cabbe är även känd som Joe Spinaci och spelar just nu med sin egen combo. Bandet var ett Malmö-Helsingborgsprojekt med swingblues, rock n´roll och 50-tals jumpblues på programmet.
Har även påbörjat (oktober 2008) och avslutat ( juli 2009) ett basuppdrag i Helsingborgsmusikern Björn Gyllix band, Queen of Hearts. Det var ett intressant och kul projekt, en blandning av rockabilly, pop och punk med sångerskan Mikaela Jönsson som pricken över i och Björns fina låtskrivande. Ibland tycks alla "good things come to an end". Det var kul så länge det varade i alla fall!
Sen blev det Nelson and the Stagecoach i ca 10 månader (oktober 2008 - juni 2009) där jag också spelade bas. Nelson and the Stagecoach har tidigare främst existerat som studiokoncept på två cd. Nelson är en rutinerad countryartist, med berättande låtskrivarstil som specialitet. Han har ett gott öra för att balansera melodier och harmonier i relation till vad låten handlar om, ofta med den gamla Western som tema, men i modern tappning. Good luck on the trail, boys!
Sammanfattning: ANDRA BAND JAG LIRAR I:
LASAKUNGEN - Ängagängasväng från Klippan, rotrock på Klippanvis
Mats P, sång, gitarr
Olle Bop, gitarr, sång
Örjan Mjörnheden, bas
Linus Borg, trummor
www.lasakungen.com
